Våra hundar älskar ju att springa lure coursing och vad gör man inte för att de ska få sitt lystmäte? Jo man tar ledigt från jobbet i värsta arbetsperioden i månaden (ja ja det kan man jobba in sen), man åker ut i september månad (jo men det kan vara varmt och skönt då också), man åker 112 mil tur och retur (jo men vi älskar ju att åka husbil), man parkerar på ett lerigt fält (jo men det finns ju gott om traktorer på landet) och man fikar och väntar i timmar (jo men det är alltid trevligt att umgås med likasinnade)! Men framförallt, hundarna är nöjda och glada i flera dagar efteråt! 

Vi åkte alltså upp på fredagen och kom fram medan det fortfarande var ljust. Vi blev anvisade en plats på ett fält där det skulle vara någorlunda torrt. Vi körde ut och parkerade, började diskutera var solen skulle ha sin gång och för att få optimalt med sol nästkommande dag, skulle vi vända bilen något. Det gick inte så bra, då det en meter ut från där vi stod, var alldeles för mjukt i marken och vi fastnade så klart. Men vi hann inte mer än konstatera fakta så kom ordföranden i VKLC Norra farande på sin fyrhjuling för att hjälpa till. En traktor stod på samma fält och fick agera dragfordon istället (detta blev helgens "snackis" ...  ). Lite senare på kvällen fick dock traktorn jobba igen då man fastnat med bilar i leran på fältet bredvid. 

Tävlingen gick på lördagen och det var en lång och krävande bana men våra hundar gjorde bra ifrån sig, det var Pajson mot ett gäng Yularor och han kom fyra. Efter prisutdelningen började folk ge sig av hemåt. Inte alla dock, systrarna Yularas "husbil" vägrade starta. Batteriet hade dött efter de påfrestande blinkningarna. Men hjälpen var nära och i ett huj stod en bil med startkablar där, sen fick sambon köra loss den från leran på fältet. Efter genomgång av knapparna på instrumentpanelen per telefon med bilens ägare, kunde de fortsätta mot Stockholm utan större missöden. Vi beslöt att stanna kvar en natt till då vi ju hade hela söndagen på oss för hemfärden. Det var dessutom träning på söndagen så då kunde veteran-hanen och ung-tiken få springa varsitt träningslopp. Vid lunchtid var det dock dags att rulla hemåt, men först måste vi ju ta oss från fältet. Efter nattens regn gick ju det inte så bra, men återigen, innan vi hann ropa på hjälp stod räddaren i nöden där med fyrhjulsdriven jeep. Det tog inte lång stund förrän vi stod på fast mark igen och kunde börja rulla hemåt.

Ett stort och varmt tack till VKLC Norra för trevligt arrangemang och bemötande men framförallt till Mats och Pelle för all draghjälp (utan er hade vi säkerligen stått kvar på ett fält i Krånge)!

   Höga kusten-bron åkte vi inte över denna gång utan svängde av 

på väg 90 mot Kramfors strax innan brofästet

   Vid Statoils bensinstation hade det skett en trafikolycka, dock utan

personskador, och en brandbil från Sollefteå brandstation fick jobbet

   På plats i Krånge på lördag morgon låg dimman tät över nejden,

men den lättade så snart solen började värma luften

Senare på dagen blev det riktigt varmt och skönt och hundarna njöt i solen

(jo, nästan hela dagen)!

   Systrarna Yulara hade fått låna "husbil", första och sista gången enligt

somliga ...... Iallafall med denna bil som hade lite udda egenheter för sig,

bland annat blinkade den med alla lampor på taket så fort nån rörde bilen!

   På lc-tävlingar kommer många med både husbil och husvagn, men detta är också

ett vanligt fordon i lc-sammanhang, killen på pallen denna dag var överlycklig för

att han fick köra fyrhjuling på sin födelsedag

   Lilla Mimmi fick springa på sin första träning och var supertaggad!

   Så här kan det alltså se ut när man varit på lc-tävling i Norrland!

Det är inte bara Skåne som kan det här med lera!

Att vi använder vår husbil mycket och att den får rulla många mil är väl knappast något som har undgått någon. Men vi trivs i vår husbil och älskar att åka och besöka nya platser eller att återkomma till platser vi gillar. I år har vi dessutom tävlat en hel del med hundarna vilket gett ytterligare mil på mätaren. I början av juni hämtade vi vår nya Adria och den har verkligen fått jobba i sommar, mil har lagts till mil. I början av september, i Väja på väg mot Sollefteå passerade mätaren 10 000 km (den stod på 110 när vi rattade bilen första gången).

   Fredagen den 2 september 2011 kl 16:25 hände det ....

.... och det var här det hände - Väja, Kramfors kommun,

Västernorrlands län och landskapet är Ångermanland