Då det var mycket vägarbeten och bitvis väldigt dålig väg längs väg 90 mot Kramfors valde vi att köra en annan väg hem. Vi körde bland annat längs väg 331 och stannade för välbehövlig vila, rast och matintag vid Västanåfallet i Härnösands kommun. Vi missade dock norra infarten och körde in mot fallet några km längre söderut. Här blev det rejäla nedförsbackar på grusväg och det kittlade faktiskt lite i magen. Så på vägen tillbaka till 331 valde vi den norra vägen även om det innebar en liten omväg, men inte en endaste backe. Västanåfallet är ett sk kaskadfall med en fallhöjd på över 90 meter och är därmed Sveriges näst längsta vattenfall. Här fanns tidigare ett järnbruk vars maskiner drevs av vattnet från fallet. Idag är det ett naturreservat med bland annat café, utställningslokal, stugor och du kan till och med hyra islandshäst och se omgivningarna från hästryggen.

   Västanåfallet, väl värt ett besök

   Vips, så hade vi klättrat ända upp till fallets topp

(det kändes i benen efteråt)

   Man kan hyra sig en övernattningsstuga med vacker inramning

   Full fart på vattnet

   Gott om plats på parkeringen

   Rännan som leder vattnet in till järnverket

   Vi gjorde ett sista stopp för fika vid rastplats Alebosjön

   Pajson och Jini gillar också att fika i sensommarsolen