Efter besöket vid Storulvån, åkte vi vidare mot Storlien för att eventuellt hitta en plats att övernatta på. Men vi åkte bara fram och tillbaka, då vi inte hittade någon bra ställplats här. Det är otroligt vad vissa av alla dessa vinterorter blir folktomma på sommaren. I Storlien verkade det mesta nerstängt och dött, tyvärr. På vägen tillbaka mot Åre svängde vi av innan Duved och mot Tännforsen. Här finns ett av landets största oreglerade vattenfall och som nu är skyddat som naturreservat. När vi kom fram möttes vi av personal som undrade om vi ville stå kvar här med el, för endast 100 kr. Det tyckte vi lät som ett alldeles perfekt förslag! Vi tog en promenad ner till forsen, åt middag och kröp sen till sängs. På morgonen efter gick jag den lilla naturslingan med hundarna och fick läsa om de sevärdheter, både stort och smått som finns här.

   Tännforsen ligger bara 2 km från vägen mot Norge

   Det mest spännande med Storlien är den fina skylten

   Tännforsen - även kallad Sveriges Niagara

   Tännforsen - innan vattenmassorna forsar över kanten

   Och ja ......? på jakt efter en svunnen tid eller .......?

    Här höll Tommy på att mista livet för 30 år sen. I jakten på den Perfekta Bilden klev han utanför staketet, halkade men de små buskarna till höger blev hans räddning. Det är många meter ner till den steniga marken nedanför. Hans mamma som var med, pratar om det än idag!

      Det är många kubikmeter vatten per sekund som passerar här

   Linnea (Linnaea borealis) som är Smålands landskapsblomma, växer här i överflöd

   År 1953 cyklade två våghalsiga män från Järpen över forsen på lina. Den ena cyklade och den andra hängde under, halvvägs över fastnade de och höll på att

trilla i forsen, men lyckades ta sig över till andra sidan

   En bra ställplats med el för endast 100 kr

och just idag fick vi sällskap av en annan Coral av äldre modell

Det här var första gången som Mimmi var med på en fjällvandring på orösad mark. Det tyckte hon var väldigt kul och har därmed funnit en ny hobby: jaga lämmlar! De fanns överallt så det var ju inte så svårt att missa dem. Jag vet inte hur många som föll offer på vår vandring upp på och nedför Getryggen, men det var fler än tio ....... Tur att de inte finns hemma för nu kan hon inte trampa igenom ett lingonris utan att få lämmel i blicken!

   Fjällämmeln (Lemmus lemmus) lever mestadels i björk- och videskog i fjällområdena, den blir ca 12-15 centimeter lång och väger ca 100 gram

   Jag såg den, jag såg den! Var är den, var är den?

   Så här såg vi de flesta, i munnen på Mimmi! Men hon fick inte äta upp dem,

där går gränsen

   Ett av offren

   Pappa Pajson var inte så intresserad av lämmlar men vid ett tillfälle fångade han en och gav till sin dotter ...... (JAG tror den sprang in i munnen på honom)

  "Jag ger mig, jag ger mig!"

Efter Duved körde vi vidare mot Storulvåns fjällstation. Tanken var från början att köra vidare in i Norge. Till Storulvån har vi varit på väg många gånger men det har aldrig blivit av att vi kommit ända fram. Vi var här en vinter, utan husbil, men då hade fjällstationen brunnit ner, men det är många år sen nu. Nu är vägen dessutom nygjord och det är lätt att köra hit. Vid Storulvån har vi bland annat fjälltopparna Snasahögarna, Tväråklumparna, Getryggen och Storulvåfjället. Här finns Jämtlandstriangeln som är en lättgången vandringsled på totalt ca 5 mil mellan fjällstationerna vid Storulvån, Blåhammaren och Sylarna. Skulle vara spännande att gå den nån gång. Vädret såg inte ut att bli det bästa idag, men vi skulle iallafall försöka göra en kortare dagstur, hundarna behöver om inte annat få en rejäl rastning. Norge tar vi en annan gång, då vi kom fram till att det skulle bli en för stor "omväg" då vi ska vara i Piteå senast fredag kväll.

Då det var fullt på parkeringen vid fjällstationen så körde vi tillbaka en bit och ställde oss på en av de många parkeringar man gjort iordning längs vägen. Vägen är också så smal att man har gjort mötesplatser lite här och där. Bli inte förvånad om du möter en stor lastbil på vägen i full fart! Vi gjorde sen en vandring upp på Getryggens topp på ca 1300 meter över havet. Det blev en krävande klättring i regn och sol på ca 2,5 timme och vi var rejält blöta och trötta när vi kom ner igen.

   Storulvåns fjällstation på ca 700 meters höjd

   En liten fjällkarta över området

Denna sten finner man längs vägen till Storulvån

och uppfördes av dem som byggde vägen

   Längs vägen finner man även denna gamla nedlagda gruva. Vad som bröts här

och när är fortfarande oklart då jag inte kunde finna nån information om det,

kanske nån annan som läser detta vet?

   Ett utav gruvhålen där det droppade vatten ner i det kristallklara vattnet

   Ängsull växer det överallt på myrarna och längs vägen

   Här har vi kommit en bit upp mot Getryggens topp

och bilen känns väldigt liten därnere

   En stenskvätta gjorde oss sällskap, han syns knappt då han är så väl kamouflerad

Nafasi tyckte INTE att fjällvandring var riktigt hans grej, han både frös,

var blöt och trött (tur att matte hade ett hundtäcke i ryggsäcken),

men VAR var tröstgodiset??? 

Sekunderna efter att denna bild togs, kliver jag rakt in i en flock med ripor som inte syntes och de höll på att skrämma livet ur mig. Jini, som var lös, for iväg över kanten och jagade en utav dem en bit, tills hon insåg att hon aldrig skulle få fatt i den och kom självmant tillbaka, rejält trött!

   På väg mot toppen passerade vi en stor snöfläck, Jini blev överlycklig och sprang kors och tvärs, dök ner i den och smakade på den! Tokiga hund!

   Lite underligt kändes det ju att beskåda denna helikopter från ovan ......

En röd "ekorre" från Handöl som gjorde nån form av lyftjobb vid

fjällstationen , förmodlligen från Jämtlandsflyg

   Äntligen på toppen av Getryggen, 1382 meter över havet!

Det blåser rejält här vilket inte syns på bilden

   Utsikten är fantastisk härifrån!

   På väg ner igen till vovvarnas stora glädje!

Och jo, den lilla vita pricken därnere är våran stora husbil!