Senaste inläggen

ANNONS
Av Ulrika & Tommy - 29 april 2012 02:00

Frankfurt är nästa mål men vi försöker undvika att köra igenom den stora staden. Tittar man på kartan så är det ett virrvarr av motorvägar och vi förlitade oss helt på gps:n. Den guidade oss snabbt och lätt genom virrvarret och de många gånger femfiliga motorvägarna. Vi körde kors och tvärs men kom snabbt igenom, men fråga oss inte var vi var nånstans. Tack och lov för gps:n!!! Många gånger tycker man att den leder oss helt fel, men i det här fallet var den suverän, vi hade inte klarat oss utan den. Efter Wiesbaden börjar vi närma oss vinodlingarna och vi ser fler och fler längs med sluttningarna. Landskapet ändrar ganska dramatiskt karaktär från böljande fält till mer kuperad terräng.


I Reinsfeld hittar vi Camping Azur. En stor, tom och ödslig camping. Och dyr. Fria duschar och campingtomter i form av tårtbitar på små runda områden med häckar emellan. Personalen var dock mycket trevlig och tillmötesgående. Vi kör runt och försöker hitta en bra plats men det är så blött i marken att vi väljer att stå på den asfalterade vägen. Vi har en hel ”tårta” för oss själva och står inte i vägen för någon.  Här hittar jag en trevlig rastslinga runt campingen och jag möter både campingvärden som rastar sin hund och en äldre trevlig man ute på morgonpromenad. Han stannar och pratar en stund. Tyskarna är överlag ett trevligt folk, i alla fall de jag mött under hundpromenader. Under natten regnar det och vi är glada att vi står på asfalten. Det känns lite ödsligt på hela den här campingen och hit lär vi inte åka igen.


 

Mot Frankfurt!

  

Landskapet är förödande vackert!


  Frankfurts flygplats och den är STOR!!!


    

Som ett rymdskepp möter den oss på motorvägen - Hilton Hotell vid flygplatsen i Frankfurt


  Camping Azur i Reinsfeld och här står vi på asfalten under en gran


     

Vår "tårta"

 

En svart rödstjärt gjorde oss sällskap


 

Auf wiedersehen, Reinsfeld! 

ANNONS
Av Ulrika & Tommy - 29 april 2012 01:15

Mellan 1949 till 1989 var Tyskland delat i två delar. Gränsen bevakades hårt och det fanns både mur, taggtråd, aggressiva hundar och gränsvakter. Numera är allt, inklusive den berömda Berlin-muren, borta men vid Point Alpha, mellan den lilla byn Rasdorf och Geisa strax utanför Hünfeld, finns ett friluftsmuseum där man kan se hur det såg ut under den här tiden. Här kan man promenera längs den gamla järnridån och beskåda stängsel, vakttorn, minfält och till och med den gamla vakthunden vid sin koja. Mycket intressant historia som vi ska vara glada är över.


 

 Vägskyltar visar tydligt vägen till Point Alpha


  Minnesplats Point Alpha


   

Här var Tyskland och Europa delat fram till den 22 december 1989 kl 11.00


  

Museum och minnesmonument



 

Det snurrande minnesmonumentet med ordet FRED på olika språk


 

Under åren 1945 och 1952 satte man upp såna här vägspärrar på alla vägar 




    Vakttorn och hinder av olika slag fanns lite överallt för att ingen obevakad skulle kunna ta sig över gränsen


 

Man satte upp taggtråd och la ut minor emellan ifall nån skulle lyckas ta sig över

  

På andra ställen la man ut en 10 m bred remsa med sand mellan taggtrådarna,

denna remsa krattades och jämnades ut så man kunde se eventuella fotspår  






  Pajson struntar i både taggtråd och gränsbevakningar!


   
En cementbelagd väg på 1393 km gick mellan öst och väst 


För att stoppa eventuella fordon satte man upp 1,20 höga cementblock och la ut minor runtom

 


   

Jini tyckte de stora tyska humlorna var mer fascinerande


  Vacker utsikt från Point Alpha


 

En bit av Berlin-muren


  

Arga vakthundar i långa kedjor men även fritt gående fanns det också här för att bevaka gränsen 


 

Bäst att kolla vad det är för en figur (observera raggen på Pajson längst ut till höger)

och vi såg även andra hundar reagera likadant


   

Hej på dig, nähä du var inte på riktigt!


   Buss? Jo jo ........

 


Av Ulrika & Tommy - 28 april 2012 23:30

Tanken var sen att fortsätta ut på Autobahn E49/E51 söderut men vi kör helt fel på småvägarna och hamnar i ett böljande landskap ute på landsorten. Inte riktigt dit vi skulle men vackert var det i alla fall. Slutligen hamnar vi i Weissenfels där vi handlar på Netto, tankar på Total och intar en lunch i husbilen. Vi styr vidare mot Hünfeld norr om Fulda där det ska finnas en camping enligt vår karta. Vägen söderut längs Autobahn bjuder på många sköna vyer. Här börjar de långa backarna med milsvid utsikt över landskapet, man är glad att man kör i nerförsbacke men vi ska ju hemåt sen så småningom.


Vi kommer fram till Knaus Campingpark Praforst ganska sent men receptionen är öppen. Vi får stå strax utanför campingen på ställplatsen. Campingplatsen verkar bara vara för Knaus-medlemmar, för den var på inget sätt överbelagd. Vi var ensamma på ställplatsen så det var åtminstone lugnt och skönt och hyfsat billigt, en natt kostar 10 Euro. För första gången kom vi i kontakt med en myntautomat för el. Man stoppar i sitt mynt och så räknar den ner vartefter man förbrukar strömmen. Tar det slut så är det bara att stoppa i fler mynt.  Intill ställplatsen ligger det en golfbana och runtom finns det fina promenadstigar runt flera små sjöar. Här fanns det både fåglar och fisk i sjöarna vilket hundarna tyckte var mycket intressant. Vi fick en lugn och skön natt på en mycket fridfull och naturskön plats.


  

Här i Weissenfels får både vi och bilen sitt och under tiden kom läkarbilen farande


  

Är det här Drutten och Jena bor?


  

En av många tunnlar


  

Här börjar det gå nerför


  

Ännu mera backar


  

Vi kör genom ett hejdundrande oväder med kraftiga regn ......


  ....men lika snabbt skiner solen igen!



  

Här fick vi alltså inte köra in pga fel märke på bilen - Knaus Campingpark


 

Men det gick lika bra att stå på ställplatsen utanför


Det sluttar lite bakåt men med klossarna fixar man det lätt, annars hårt och bra underlag 


 

 Det här mötte mig på morgon promenaden


  

En tysk knölsvan


 

 En ny bekantskap - en nilgås (Alopochen aegyptiaca), finns även i södra Sverige


 

Fantastiska promenadstigar



 

Det rörde sig i sjön .....


 

Eller var det herr Häger....?

 

Mimmi, en stor fågelentusiast, tyckte detta var en spännande plats!

Av Ulrika & Tommy - 27 april 2012 23:15

Här fortsätter berättelsen om vår resa genom Tyskland i slutet av april. Av olika anledningar har vi inte hunnit uppdatera bloggen förrän nu.


 


Efter  en lugn men kall natt i Plötzky strax söder om Magdeburg, körde vi vidare mot Leipzig. Målet var platsen för ”Slaget vid Lützen”, en liten plats sydväst om Leipzig. Denna stad som rymmer ca 500.000 invånare var både trång och rörig. Gps:n lurade oss igenom citykärnan, vi körde förbi centralstationen som var proppfull med folk, vi körde över Augustusplatz fd Karl Marxplats (döptes om till originalnamnet 1990), vi körde genom bostadsområden som inte någon verkar ha rört sen andra världskriget, medan husen bredvid var nybygga och moderna. Väldiga kontraster!


Väl framme vid Lützen så visade det sig att parkeringen var väldigt liten och det var ganska dyrt att parkera där. Eftersom det var varmt och trångt så bestämde vi att vi bara skulle stanna till lite snabbt, jag springa ut och ta några kort och sen hoppa in igen för vidare färd.  Själva slagfältet där svenskarna slogs mot tyskarna, får vi studera en annan gång. Det visar sig vid närmare studier, att svenskarna vann slaget på grund av att de var långsammare att retirera från slagfältet än tyskarna ……  Åter till fotograferingen. Jag hoppar ur bilen, springer fram till det lilla röda huset från Dalarna, riktar kameran mot monumentet som står där, knäpper av några kort. Och så snabbt in igen och ut på vägen! Snyggt jobbat! Tills vi tittar på fotona …. Jag har alltså fotograferat själva ställningen som skyddar stenen där man tror att Gustav II Adolf dog den 6 november 1632. Haha! Inte helt rätt med andra ord!


 

Ett av många nyare hus


 

Här kör vi över floden Elbe för femtioåttonde gången



 

Har det bott nån här sen andra världskriget?


 

En olycka händer så lätt - här har någon kört av vägen på en väldigt lång raksträcka


 

De tyska kollegorna på utryckning - dock inte till trafikolyckan ovan 


Här svänger man av mot slagfältet vid Lützen

 
 

Informationstavla


 

Minneskapellet


 

Den lilla högen i mitten är själva minnesstenen


Av Ulrika & Tommy - 26 april 2012 01:09


Anledningen till vår resa var ju bland annat att rymma från min födelsedag den 20 april ...... Så istället för kalas på hemmaplan (sorry, alla som ville uppvakta mig!) firar vi min födelsedag hela två veckor i Tyskland, för vad kan vara bättre än att vara ute på rull i sol och värme med husbilen?



Som sig bör när man fyller 25+ så firade vi med champagne och choklad!


 

Bubbel på MIN dag!


Man blir sååååå trött av att vara på födelsedagskalas!


Av Ulrika & Tommy - 26 april 2012 01:03


Vi for vidare till Celle för att handla lite mat och andra förnödenheter. I Tyskland finns ju en del livsmedelskedjor vi känner igen från Sverige och Danmark som Lidl, Aldi och Netto, men här finns ju också en massa andra märken vi aldrig sett förut. Vid en stormarknad fann vi E-Center som verkar finnas lite överallt i Tyskland. Det var stort som Ica Maxi eller liknande och här kunde man handla det mesta. Jag skulle bland annat köpa soppåsar och det blev ett stort företag. Jag hade inte en aning om att det fanns så många storlekar, färger och varianter att välja på. Vad sägs om soppåsar med vanilj- eller lavendeldoft? Jag blev ståendes vid denna hylla väldigt länge .... Nästa gång vi skulle handla så gick Tommy in, undrar varför .....?



Celle var en ganska trevlig stad och större än vad vi hade trott med sina 70 000 innevånare. Den är mest känd för alla sina korsvirkeshus och många av dem var fantastiskt vackra! Från Celle for vi vidare söderut mot Magdeburg, mest på småvägar men även en del på Autobahn. Utanför denna stad ligger Schönebeck och nordost om denna ligger en liten ort som heter Plötzky. Där fanns campingen vi valt ut att övernatta på. Man ska dock inte alltid lita på GPS:n har vi märkt. Den stod på snabbaste vägen och valde att köra igenom Schönebeck istället för runt, och det tog sin rundliga tid ...... Vi körde runt runt och fram och tillbaka i denna lilla stad och trodde aldrig vi skulle komma ut ur den igen.



Efter virrvarret i Schönebeck kom vi fram till campingen i Plötzky som var en trevlig bekantskap. Trevlig personal och snyggt och prydligt. Man hade en särskild rad för oss husbilsägare som bara skulle stanna en till tre nätter. Ytorna bestod av fina gräsmattor som var stenhårda under, inga problem vid regn. Man hade till och med ett eget litet zoo med några lamadjur, fåglar och kaniner. Utanför campingen fanns en stor äng där man kunde rasta hundarna. Tjejerna fick till och med springa lite lösa och jaga sork! Här tillbringade vi en härlig tid i fullt solsken och mycket värme och hemifrån rapporterade sonen att det regnade och var kallt!


 

E-center en av många livsmedelskedjor


     

Några bilder från Celle


 

Den trevliga campingen i Plötzky med egen liten badsjö


 

Här fick vi mycket sol och värme (och hemma var det regn och kallt)!



Av Ulrika & Tommy - 26 april 2012 00:17


Tyskland har en brokig historia och en utav de mörka sidorna är de koncentrationsläger som fanns här under andra världskriget. Då vi under vår resa råkade befinna oss i närheten av Bergen Belsen som ligger strax norr om Hannover, tyckte vi det skulle vara intressant att göra ett besök. Bergen Belsen, som byggdes 1940, var inte ett koncentrationsläger i egentlig mening utan mer ett fångläger. Här hamnade många krigsfångar från bland annat Ryssland men även judar, romer och homosexuella som nazisterna menade skulle utrotas. Människorna här dog av sjukdom, svält och undernäring och hur många de var är svårt att uppskatta men man tror att det var åtminstone 52 000 människor. De flesta begravdes i massgravar, endast 10 000 fångar är kända vid namn. Idag finns här endast 15 individuella gravar och 13 massgravar. Det finns dock mer än 100 minnesstenar som satts upp av släkt och vänner till fångar som dog här. Vi fann också Anne Franks minnessten men hon ligger inte begravd just här, man tror att hon och hennes syster Margot finns i en av massgravarna. Boken "Anne Franks dagbok" är översatt till över 50 språk och tillhör en av världens mest lästa böcker. Denna minnesplats som är öppen för allmänheten, invigdes 1952.



Man blir berörd av historiens mer dramatiska vingslag genom att gå genom detta stora område. Man riktigt känner den sorgliga atmosfären och den desperation och uppgivenhet som människorna som fördes hit måste ha känt. Även om man aldrig någonsin kan uppleva och känna exakt samma sak som de gjorde. Men såna här platser är viktiga och det är oerhört viktigt att den bevaras för våra efterlevande, för vi får aldrig någonsin glömma det som hänt här! Det här besöket kommer att finnas kvar i mitt minne under en lång tid och jag är glad att jag fick komma hit en gång.


                           


Presentation


Denna blogg handlar om våra resor och äventyr med husbilen, en Adria Coral 670SL, årsmodell -11. Här kommer ni att få följa med på våra äventyr med husbilen och hundarna på vår lediga tid.

Fråga mig

7 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2016
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ I husbilslandet med Blogkeen
Följ I husbilslandet med Bloglovin'

Gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se