Då vi har ytterligare två veckors semester så planerade vi raskt nästa husbilstripp, denna gång söderut. Det gäller ju att ta vara på ledigheten och vad kan då vara bättre än att åka ut med husbilen - igen? Först hade vi en planerad valptitt i Mjölby. Bjöds på valpgos och lunch och trevligt sällskap hos Helena, Cilla och Bruno. Därefter åkte vi vidare mot Grännastrandens Camping för en övernattning. Denna camping är stor, har generösa öppettider och är välorganiserad. Här betalar man enbart för förbrukad el och på dygnet vi var där med dator och tv så gjorde vi av med el för hela 7 kronor! 

Grännastrandens camping

Vidare färd mot Blekinge där vi skulle möta upp Tommy och Gunilla från Göteborg, men de hade regnat bort totalt så vi fick fortsätta själva. Hamnade till slut på Sturkö Camping utanför Karlskrona. Sturkö är mest känt för ubåtsbesöket för snart 30 år sen. Här är det lugnt och fridfullt, inte mycket folk så här mitt i veckan mitt i augusti, så vi hade två fotbollsplaner för oss själva. En liten trevlig camping med fina promenadstråk runtomkring. Ingen risk att gå vilse, Sturkö kyrka syns överalltifrån. Denna camping har haft besök av SCR:s campingpatrull och fått 87 poäng av 100 möjliga och vi kan inte annat än hålla med. Det enda negativa var väl att utslagsplatsen för gråvattnet var lite otillgängligt för större husbilar. Annars bjöd campingen på ett spännande fågelliv och bra fiskevatten. Sambon drog upp tre gäddor på mellan 1,5 och 3 kg på en kväll.

Väldigt gott om plats på Sturkö

Den 27 oktober 1981 gick den ryska ubåten U137 på grund utanför Sturkö,

dvs härute nånstans.

Innan vi far vidare söderut och hemåt så åker vi genom Övertorneå och passerar Kukkola-forsen. Här fiskar man sik med håv direkt från bryggan. Det kom upp både en och två och tre fiskar på den lilla stund som vi var där. En ny turistattraktion är att med gummibåt forcera forsarna, man blir både blöt och rädd skulle jag tro, iallafall när man hörde deltagarnas skrik. På andra sidan älven ser man Finland och vi var noga med att inte korsa den då valpen inte hunnit bli vaccinerad mot rabies än. Ville ju inte riskera att hon blev fast där på andra sidan.....

Här fiskas det för fullt!

Ett gäng modiga turister

Finland på andra sidan älven - den finska flaggan vajar i vinden

Vid bryggan står ett gäng från Diggiloo och har nåt slags event här. En av tjejerna vänder sig mot mig och fotograferar doggsen. Efter en stund kommer hon fram och pratar med mig. Det visar sig att hon är från Göteborg och en av hennes kompisar har basenji. Hunden heter Silver och kommer från Sharans Basenji i Lindome, tänk vad världen är liten ibland!

Vi hastar vidare söderut, får plötsligt bråttom hem, sonen hade en tid att passa på hemmaplan. Är tvungen att tacka nej till Ola i Boden och en förmodad trevlig fikastund med basenjiprat. Men vi kommer igen vid ett annat tillfälle! Nu har vi placerat Boden på kartan iallafall!

Inte Stenö men däremot Lufta camping, Ånäset  

Sover sista natten på Stenö Camping utanför Söderhamn, här var vi för drygt en månad sedan. Nu var det betydligt mindre med folk här. Och fortfarande varmt i vattnet.

Jo det finns faktiskt på kartan!

Utanför Överkalix fann vi denna skylt!

Strax före Lansjärv längs med E10 passerar man polcirkeln. I jämförelse med den norska varianten var det här en besvikelse. En skylt, ett hus och en liten parkering där det står två bilar, mer är det inte. Vi passerar, vänder och åker tillbaka för att åtminstone föreviga skylten på bild. Lite tråkigt att man inte har gjort mer än så här. Några kilometer längre söderut finns en stor rastplats med restaurang. Här kan man köra undan med bilen och rasta både sig själv och de fyrbenta. Fint ordnat med bra parkering, stora gräsytor och mycket träd, man behöver inte stå alldeles intill motorvägen. Här kan man till och med stå för natten om man inte hinner till någon camping, som det är ont om här.

En skylt - bättre än inget alls

Vi lämnar Norge och kör tillbaka in i Sverige via Riksgränsen och här kommer man direkt till Björkliden och Abisko nationalpark. Härifrån skulle man bäst se Lapporten, Sveriges mest fotograferade sevärdhet (hur man nu mäter det?) Det är två fjäll som tillsammans bildar en formation som är vida berömd. Molnen gick lågt den här dagen, det är dessutom väldigt disigt och vi ser inte skymten av någon fjällformation. Vi åker tillbaka till Björkliden och pratar med en vilsen turist som påstår att man kan se Lapporten över Torne Träsk (som ju egentligen är en sjö), men enligt kartan ska den ligga på samma sida som vi befinner oss på. Vi förstår ingenting, men vandrar uppför en backe till Sveriges nordligaste golfbana som ligger häruppe, men ser ingenting nu heller. Ut på vägen igen, man borde se den längs med hela E10 sägs det. Vi kör och vi kör men ingen port så långt ögat når …… Men vi såg inga älgar heller, eller renar, eller lunnefåglar, eller valar, eller havsörnar, eller hjortron heller för den delen …… 

"Lapporten" utan port ..... eller så var vi helt fel ute!

Vi kör längs med E10 mot Överkalix där vi tar in på Bränna Camping för natten, en fyrstjärnig camping invid Kalixälven och Arctic Hotel. Men innan vi kommer dit svänger vi av mot Jukkasjärvi och det sk Ishotellet som ligger där. Men av ishotellet fanns intet kvar, bara några drinkglas men drinkarna var sen länge uppdruckna.... Utanför Överkalix ser vi dock några renar längs med vägen, men de ville inte fastna på bild!

Detta var allt som fanns kvar .... Suck!

Vi lämnar Moskenes och gör en avstickare till Å, södra spetsen på Lofoten. Vi hade hört att färjan härifrån till Bodö tog över fyra timmar och kostade ca 2000 kronor (för en husvagn) samt att hundarna måste stanna kvar i bilen alternativt sitta uppe på däck utomhus. Detta var inte ett alternativ för oss så vi kör samma väg tillbaka längs E10 och mot Riksgränsen. Av någon outgrundlig anledning tycker man alltid att återresan går mycket snabbare än ditresan, så även här, mellan Å och gränsen är det ändå ca 40 mil. Längs med norska vägar finns det alltid gott om bra rastplatser, så även på Lofoten. Här finns alltså gott om vackra ställplatser ifall man vill fricampa och klarar sig utan servicen på en campingplats. Vi stannade på en liten rastplats för att intaga lite lunch och rasta hundar. Här stod två husbilar och en personbil och det var väl ungefär vad som fick plats här på den lilla runda parkeringen. Strax efter kommer en turistbuss och ut väller tyska pensionärer. De vandrar ut på utkiksplatsen och för att komma dit passerar de vår bil. Hundarna tittar på dem genom fönstret med stort intresse. Plötsligt får en av dem syn på hundarna och tar fram kameran. Valpen blir fotograferad ett antal gånger. Damen går till bussen för att hämta sin väninna, tillbaka till vår bil och fram med kameran men då hade valpen fått nog och lämnat fönstret. Då hade jag lust att sätta upp en skylt i fönstret: ”1 photo 2 Euro, 2 photos 3 Euro, 10 photos 10 Euro”. Så mycket foton som tagits på hundarna under den här resan så borde jag kunna tjäna en förmögenhet! Fler turistbussar anländer men några var tvungna att åka för att lämna plats åt övriga, mitt i allt detta kommer ett gäng bilar och två husvagnar också. Kaos med andra ord! Och här sitter vi och äter lunch och förvånas över hur folk beter sig.  

Liten rastplats som senare skulle rymma ett antal husbilar,

husvagnar och tre turistbussar!

Rastplats med utkiksplats i det blå ...

...och på andra sidan såg det ut så här! 

Sämre platser finns det väl att rasta hundarna på ... ? 

Jag tog hundarna på morgonpromenad ut på udden och gick ner mot en liten vik för att se om jag kunde finna några strandfynd. Här är det ganska mycket sankmark och jag var glad att jag tog på mig gummistövlarna. Måsar och trutar flög över viken, en strandskata flög förbi och några vadarfåglar lyfte med ett varningskri. Plötsligt flyger det upp en fågel precis framför fötterna på mig, och en till och en till, den fjärde fågeln fångade valpen. Med de vuxnas hjälp gjorde hon processen kort och jag hann aldrig ens reagera. Vi hade inte en chans att se dem i det höga gräset och de blev nog lika överraskade av oss. Det var en liten hönsfågel, skulle gissa på en ripa, och naturligtvis fick hundarna inte ta del av sitt byte. Återigen har de bevisat vilka jakthundar de är, även om de normalt inte är fågelhundar.

Mimmi - fågelhunden

   Brottsplatsen

Det var ytterligare en fantastisk dag med sol och blå himmel och senare på eftermiddagen tog vi en promenad ner till byn. På  kvällen tog sambon fiskespöna och klättrade på klipporna ner till vattnet. Men det hade gått lika bra att kasta ut dragen från ”sovrumsfönstret”. Jag gjorde honom sällskap och tog ett spö och gjorde några kast. Det var inte igår man stod med ett kastspö i handen. Efter ca 10 kast kände jag ett hugg, även om det var litet. Inga tveksamheter här inte, det var en fisk på kroken! Upp kom en liten lyrtorsk, men den var så liten så den fick gå tillbaka samma väg den kom. Sambon var lite putt för det enda han åstadkommit var att skänka tre drag till havet.   

En fiskebåt på väg ut ur hamnen för att fånga fler och större fiskar

  Här torkas det fisk även om det inte hängde några där just nu

Det finns stora fiskebåtar och det finns små fiskebåtar

En havstrut som flög runt campingen

En mås som flög utanför "sovrumsfönstret"

Nästan allra längst söderut på Lofoten ligger byn Moskenes, bara en halvmil från Å som är så långt du kan köra. Här uppe på en klippa strax ovanför den lilla fiskebyn, ligger campingen. En liten camping med fantastisk vy över Vesterhavet. Här har man gjort små fickor med grusunderlag med trästockar runt och varje plats har en liten gräsyta vid sidan där man kan sätta upp sitt förtält. Om vi tyckte att Narvik hade en fantastisk vy från ”sovrumsfönstret” så är det ingenting mot Moskenes camping! Här flyger måsarna precis utanför fönstret. Serviceanläggningen är ren och fräsch, men så får du betala 10 norska kronor för 3 minuters dusch. Och behöver du låna tvättmaskinen så får du betala ytterligare 40 norska kronor. Köket är helkaklat, rent och fräscht och här kan tält-turisterna laga och äta sin mat vid de utplacerade caféborden. Vid dåligt väder så invaderar de dock köket! En liten stig leder ut till en udde där man kan rasta hundarna bland kullar och klippor, en annan grusväg leder ner till fiskehamnen. Campingvärden var trevlig och service-minded. Förstår bara inte varför man sätter upp en lapp om att man kan beställa färskt bröd men du får det inte förrän två dagar senare, när de också hade eget kafé i byn?

Moskenes camping

Campingen från ovan - det är ganska brant ner mot vattnet

Jo, längst upp till vänster på kanten, där står vår bil!

  Vy mot söder från campingen

    Moskenes

Himmel möter hav