Anledningen till vår resa var ju bland annat att rymma från min födelsedag den 20 april ...... Så istället för kalas på hemmaplan (sorry, alla som ville uppvakta mig!) firar vi min födelsedag hela två veckor i Tyskland, för vad kan vara bättre än att vara ute på rull i sol och värme med husbilen?

Som sig bör när man fyller 25+ så firade vi med champagne och choklad!

Bubbel på MIN dag!

Man blir sååååå trött av att vara på födelsedagskalas!

Vi for vidare till Celle för att handla lite mat och andra förnödenheter. I Tyskland finns ju en del livsmedelskedjor vi känner igen från Sverige och Danmark som Lidl, Aldi och Netto, men här finns ju också en massa andra märken vi aldrig sett förut. Vid en stormarknad fann vi E-Center som verkar finnas lite överallt i Tyskland. Det var stort som Ica Maxi eller liknande och här kunde man handla det mesta. Jag skulle bland annat köpa soppåsar och det blev ett stort företag. Jag hade inte en aning om att det fanns så många storlekar, färger och varianter att välja på. Vad sägs om soppåsar med vanilj- eller lavendeldoft? Jag blev ståendes vid denna hylla väldigt länge .... Nästa gång vi skulle handla så gick Tommy in, undrar varför .....?

Celle var en ganska trevlig stad och större än vad vi hade trott med sina 70 000 innevånare. Den är mest känd för alla sina korsvirkeshus och många av dem var fantastiskt vackra! Från Celle for vi vidare söderut mot Magdeburg, mest på småvägar men även en del på Autobahn. Utanför denna stad ligger Schönebeck och nordost om denna ligger en liten ort som heter Plötzky. Där fanns campingen vi valt ut att övernatta på. Man ska dock inte alltid lita på GPS:n har vi märkt. Den stod på snabbaste vägen och valde att köra igenom Schönebeck istället för runt, och det tog sin rundliga tid ...... Vi körde runt runt och fram och tillbaka i denna lilla stad och trodde aldrig vi skulle komma ut ur den igen.

Efter virrvarret i Schönebeck kom vi fram till campingen i Plötzky som var en trevlig bekantskap. Trevlig personal och snyggt och prydligt. Man hade en särskild rad för oss husbilsägare som bara skulle stanna en till tre nätter. Ytorna bestod av fina gräsmattor som var stenhårda under, inga problem vid regn. Man hade till och med ett eget litet zoo med några lamadjur, fåglar och kaniner. Utanför campingen fanns en stor äng där man kunde rasta hundarna. Tjejerna fick till och med springa lite lösa och jaga sork! Här tillbringade vi en härlig tid i fullt solsken och mycket värme och hemifrån rapporterade sonen att det regnade och var kallt!

E-center en av många livsmedelskedjor

Några bilder från Celle

Den trevliga campingen i Plötzky med egen liten badsjö

Här fick vi mycket sol och värme (och hemma var det regn och kallt)!

Tyskland har en brokig historia och en utav de mörka sidorna är de koncentrationsläger som fanns här under andra världskriget. Då vi under vår resa råkade befinna oss i närheten av Bergen Belsen som ligger strax norr om Hannover, tyckte vi det skulle vara intressant att göra ett besök. Bergen Belsen, som byggdes 1940, var inte ett koncentrationsläger i egentlig mening utan mer ett fångläger. Här hamnade många krigsfångar från bland annat Ryssland men även judar, romer och homosexuella som nazisterna menade skulle utrotas. Människorna här dog av sjukdom, svält och undernäring och hur många de var är svårt att uppskatta men man tror att det var åtminstone 52 000 människor. De flesta begravdes i massgravar, endast 10 000 fångar är kända vid namn. Idag finns här endast 15 individuella gravar och 13 massgravar. Det finns dock mer än 100 minnesstenar som satts upp av släkt och vänner till fångar som dog här. Vi fann också Anne Franks minnessten men hon ligger inte begravd just här, man tror att hon och hennes syster Margot finns i en av massgravarna. Boken "Anne Franks dagbok" är översatt till över 50 språk och tillhör en av världens mest lästa böcker. Denna minnesplats som är öppen för allmänheten, invigdes 1952.

Man blir berörd av historiens mer dramatiska vingslag genom att gå genom detta stora område. Man riktigt känner den sorgliga atmosfären och den desperation och uppgivenhet som människorna som fördes hit måste ha känt. Även om man aldrig någonsin kan uppleva och känna exakt samma sak som de gjorde. Men såna här platser är viktiga och det är oerhört viktigt att den bevaras för våra efterlevande, för vi får aldrig någonsin glömma det som hänt här! Det här besöket kommer att finnas kvar i mitt minne under en lång tid och jag är glad att jag fick komma hit en gång.