Längst ut på östra sidan av Själland mot Sveriges fastland, ligger Möns Klint. Det är ett stort område på 7 km kustremsa med brant stupande klippor av krita med inslag av flinta. En av klipporna, den sk Dronning-stolen, är hela 128 meter hög. På stranden som delvis är fylld av stora runda stenar, kan man finna fossiler. Vi letade men fann inga denna gång. Vattnet runtomkring får en märklig turkosa färg av den vita kritan som faller ut i havet. I januari 2007 föll en stor del av klinten 300 meter ut i havet vid Den Store Taler, och skapade en ny halvö. Massor av sand, sten och lera men även ett hundratal träd försvann ut i havet. För att komma ner till stranden så finns det fem långa, väldigt långa trappor. En utav dem tar 15 minuter att gå nerför. Det är en märklig men otrolig miljö som verkligen tar andan ur en!

   Vi tog en promenad från campingen till klinten, och

vägen gick genom flera bokskogar

   Ljuset i en bokskog är fantastisk och det finner man ingen annanstans

   En del bokar här är över 400 år gamla, det framgår inte hur gammal

denna är, men den har nog några år på nacken

   Ett cykelparadis för mountainbikes i skogarna på Mön,

men det gäller att se upp (eller ner)!

   De långa trätrapporna vindlar sig genom branterna

   Det är fruktansvärt jobbigt att gå uppför trapporna, både för två-

som fyrbenta, tur att det finns viloplan lite här och där

   Klinten lite från ovan innan vi nått stranden

     Det är mäktiga klippor som sträcker sig upp mot skyn

   Rester från tidigare ras skapar en liten platå

   Kritan i dessa klippor är mycket porösa och man kan inte

låta bli att undra när nästa ras kommer att ske

   Här har vattnet skapat djupa fåror i klipporna

   När vattnet rullade in över stenarna skapades ett mycket

underligt frasande ljud, som tyvärr inte kan återges här

   Mimmi gillade det mjuka underlaget

   Vattnet får en märklig turkos färg som framträder mera vid en lugn yta