Vi fortsatte E6 norrut och möttes av vyer, den ena mer fantastisk än den andra. Jag tror vi fotograferade vartenda fjäll som mötte oss, men av älgarna syntes inte ett spår … Vid Saltdal Turistcenter stannade vi för övernattning, och fick en lämplig plats särskilt avsedd för husbilar, ett stenkast från serviceanläggningen. Här var det mycket rent och prydligt men tyvärr var badanläggningen stängd pga olönsamhet. På morgonen efter tog vi en tur med hundarna längs Junkerdalsura, men leden var tyvärr avstängd efter ca 2,5 km pga stenras. Men den lilla bit vi gick var fantastisk!

Här är några fjäll

Här är några till - vy från Saltdal Turistcenter

Mera fjäll ....

Längs Junkerdalsura

Det var som att gå genom en lövsal,

men tyvärr kom vi inte längre än hit

Ett fjäll till ....

Ännu ett i fjärran

Orkar vi se fler ... ?

Strax norr om Mo I Rana ligger polarcirkeln på ca 690 meters höjd. Vid polarcirkel-centret stod det många bilar parkerade, från alla möjliga länder. Och som alltid vid sevärdheter så har man byggt upp ett kommersiellt köpcentrum där man kan köpa allt i pryttelväg som det står Norge på. Vi kom därifrån med en liten älg i sten och ett klistermärke med the Arctic Circle på. Naturen runtomkring var sagolik och vi gick en bit bort från centret där valpen fick springa av sig lite, hon var väldigt fascinerad av allt rinnande vatten i bäckarna. Lite magiskt var det allt att stå vid polcirkeln, undrar hur den ser ut på den svenska sidan?

Ganska välbesökt

Markeringen för själva polcirkeln

Minnesmärke i kolorit

Nästan överallt fanns små pelare i sten upplagda till minne av någon

Vatten porlade lite här och där

Nafasi vid polcirkeln

Vid Storvoll i Norge slog mätaren på bilen över på 1000 mil, så många mil har vi nu delat med vår älskade bil sedan i höstas. Det här är den längsta turen vi har gjort hitintills men vi hoppas ju på många fler.

Överallt varnas det för både älg och ren men den enda älg vi sett

hitintills stod på ett museum och var död sen länge

Många mil blir det

Vid gränsen mot Norge möttes vi av denna underbara vy och vi var bara tvungna att stanna bilen och fotografera. Framför oss bredde glaciären Okstindbreen ut sig med sina tre toppar Svartfjellet, Okshornet och Oksskolten med sina imponerande 1916 meter över havet. Molnen gick lågt denna dag och täckte topparna. Denna glaciäris är ca 2500 år gammal och mellan 1920 och 1970 har den minskat i omfång, men sedan dess har den ökat i storlek bland annat pga mer än 5000 mm nederbörd per år.

Nu lämnar vi de vackra Tärna-fjällen och styr kosan mot Norge. Stannade i Hemavan och provianterade, både bilen och vi fick det vi behövde. Vi trodde aldrig att vi skulle komma fram då vägen mellan Tärnaby och Hemavan var i uruselt skick, vägarbeten så långt ögat nådde, det var max 30 km i timmen som gällde. Vi hoppas att de kommer att bli färdiga med vägen så småningom och att vi då får se asfalt på den och inte sten.

Nu åker vi snart in i Norge och då blir det sparsamt med bloggandet pga den höga surfkostnaden. Med lite tur hittar vi en camping som erbjuder internetuppkoppling till hyfsat pris och då kommer vi tillbaka fortare än ni anar. Vi är fortfarande förvånade att det mobila bredbandet fungerar här uppe bland dalar och fjäll.

Hej då vackra Tärnaby, som sista dagen bjöd på fullt solsken!

Vi har alltid varit intresserade av djur och natur och i fjällvärlden hittar vi många nya arter som inte finns hemma. Andra känner vi väl igen hemifrån.

På morgonpromanden fann jag en storlom i sjön Gäutan

Nordisk stormhatt - giftig och nästan utblommad

Slåtterblomma fanns det gott om här

Jungfru Marie nycklar - även om den skiljer sig lite från dem hemma

Norrlands guld - hjortron, finns det gott om här uppe på myrarna

Vanlig svensk gran på vanlig svensk sten

Det närmaste vi kom i fiskväg

Eller rättare sagt Mimmi och Pajson i fjällen

Idag tog vi en långpromenad upp till Laxfjällets ena topp, Kanahobben. 6 km vandring upp och ned för en asfalterad väg som bjöd på vidunderlig utsikt!

Utsikten ner mot sjön Gäutan tar andan ur en!

Längs med sjön går E45 som denna sträcka även kallas Blå Vägen

Vi hittade ett och annat vattendrag där hundarna kunde få lite vatten

Äntligen uppe på toppen!  

Då var det bara att vända ner igen..... men det var det värt!

Ingemar Stenmark och Anja Pärson har bott och tränat mycket skidor i Tärnaby men hade vi velat träffa Ingemar hade vi inte behövt åka så långt. Han bor numera i grannkommunen Vaxholm, närmsta granne med Börje Salming. Vi befinner oss just nu på Tärnaby camping på en plats nära älven. Vi somnar och vaknar till älvens brus, finns det något mer rogivande?

Nu börjar vi närma oss fjällen

På Tärnaby camping - en utav de vackrare campingplatserna vi har varit på

Tärnaån, en bit av Umeälven - undrar hur mycket vatten som rinner igenom här egentligen, varje sekund, varje minut?

På fjälltopparna ligger det fortfarande kvar en himla massa snö

I sitt rätta element? Fick han nån fisk då? Nä ......