Vi lämnar Norge och kör tillbaka in i Sverige via Riksgränsen och här kommer man direkt till Björkliden och Abisko nationalpark. Härifrån skulle man bäst se Lapporten, Sveriges mest fotograferade sevärdhet (hur man nu mäter det?) Det är två fjäll som tillsammans bildar en formation som är vida berömd. Molnen gick lågt den här dagen, det är dessutom väldigt disigt och vi ser inte skymten av någon fjällformation. Vi åker tillbaka till Björkliden och pratar med en vilsen turist som påstår att man kan se Lapporten över Torne Träsk (som ju egentligen är en sjö), men enligt kartan ska den ligga på samma sida som vi befinner oss på. Vi förstår ingenting, men vandrar uppför en backe till Sveriges nordligaste golfbana som ligger häruppe, men ser ingenting nu heller. Ut på vägen igen, man borde se den längs med hela E10 sägs det. Vi kör och vi kör men ingen port så långt ögat når …… Men vi såg inga älgar heller, eller renar, eller lunnefåglar, eller valar, eller havsörnar, eller hjortron heller för den delen …… 

"Lapporten" utan port ..... eller så var vi helt fel ute!

Vi kör längs med E10 mot Överkalix där vi tar in på Bränna Camping för natten, en fyrstjärnig camping invid Kalixälven och Arctic Hotel. Men innan vi kommer dit svänger vi av mot Jukkasjärvi och det sk Ishotellet som ligger där. Men av ishotellet fanns intet kvar, bara några drinkglas men drinkarna var sen länge uppdruckna.... Utanför Överkalix ser vi dock några renar längs med vägen, men de ville inte fastna på bild!

Detta var allt som fanns kvar .... Suck!

Vi lämnar Moskenes och gör en avstickare till Å, södra spetsen på Lofoten. Vi hade hört att färjan härifrån till Bodö tog över fyra timmar och kostade ca 2000 kronor (för en husvagn) samt att hundarna måste stanna kvar i bilen alternativt sitta uppe på däck utomhus. Detta var inte ett alternativ för oss så vi kör samma väg tillbaka längs E10 och mot Riksgränsen. Av någon outgrundlig anledning tycker man alltid att återresan går mycket snabbare än ditresan, så även här, mellan Å och gränsen är det ändå ca 40 mil. Längs med norska vägar finns det alltid gott om bra rastplatser, så även på Lofoten. Här finns alltså gott om vackra ställplatser ifall man vill fricampa och klarar sig utan servicen på en campingplats. Vi stannade på en liten rastplats för att intaga lite lunch och rasta hundar. Här stod två husbilar och en personbil och det var väl ungefär vad som fick plats här på den lilla runda parkeringen. Strax efter kommer en turistbuss och ut väller tyska pensionärer. De vandrar ut på utkiksplatsen och för att komma dit passerar de vår bil. Hundarna tittar på dem genom fönstret med stort intresse. Plötsligt får en av dem syn på hundarna och tar fram kameran. Valpen blir fotograferad ett antal gånger. Damen går till bussen för att hämta sin väninna, tillbaka till vår bil och fram med kameran men då hade valpen fått nog och lämnat fönstret. Då hade jag lust att sätta upp en skylt i fönstret: ”1 photo 2 Euro, 2 photos 3 Euro, 10 photos 10 Euro”. Så mycket foton som tagits på hundarna under den här resan så borde jag kunna tjäna en förmögenhet! Fler turistbussar anländer men några var tvungna att åka för att lämna plats åt övriga, mitt i allt detta kommer ett gäng bilar och två husvagnar också. Kaos med andra ord! Och här sitter vi och äter lunch och förvånas över hur folk beter sig.  

Liten rastplats som senare skulle rymma ett antal husbilar,

husvagnar och tre turistbussar!

Rastplats med utkiksplats i det blå ...

...och på andra sidan såg det ut så här! 

Sämre platser finns det väl att rasta hundarna på ... ? 

Jag tog hundarna på morgonpromenad ut på udden och gick ner mot en liten vik för att se om jag kunde finna några strandfynd. Här är det ganska mycket sankmark och jag var glad att jag tog på mig gummistövlarna. Måsar och trutar flög över viken, en strandskata flög förbi och några vadarfåglar lyfte med ett varningskri. Plötsligt flyger det upp en fågel precis framför fötterna på mig, och en till och en till, den fjärde fågeln fångade valpen. Med de vuxnas hjälp gjorde hon processen kort och jag hann aldrig ens reagera. Vi hade inte en chans att se dem i det höga gräset och de blev nog lika överraskade av oss. Det var en liten hönsfågel, skulle gissa på en ripa, och naturligtvis fick hundarna inte ta del av sitt byte. Återigen har de bevisat vilka jakthundar de är, även om de normalt inte är fågelhundar.

Mimmi - fågelhunden

   Brottsplatsen

Det var ytterligare en fantastisk dag med sol och blå himmel och senare på eftermiddagen tog vi en promenad ner till byn. På  kvällen tog sambon fiskespöna och klättrade på klipporna ner till vattnet. Men det hade gått lika bra att kasta ut dragen från ”sovrumsfönstret”. Jag gjorde honom sällskap och tog ett spö och gjorde några kast. Det var inte igår man stod med ett kastspö i handen. Efter ca 10 kast kände jag ett hugg, även om det var litet. Inga tveksamheter här inte, det var en fisk på kroken! Upp kom en liten lyrtorsk, men den var så liten så den fick gå tillbaka samma väg den kom. Sambon var lite putt för det enda han åstadkommit var att skänka tre drag till havet.   

En fiskebåt på väg ut ur hamnen för att fånga fler och större fiskar

  Här torkas det fisk även om det inte hängde några där just nu

Det finns stora fiskebåtar och det finns små fiskebåtar

En havstrut som flög runt campingen

En mås som flög utanför "sovrumsfönstret"

Nästan allra längst söderut på Lofoten ligger byn Moskenes, bara en halvmil från Å som är så långt du kan köra. Här uppe på en klippa strax ovanför den lilla fiskebyn, ligger campingen. En liten camping med fantastisk vy över Vesterhavet. Här har man gjort små fickor med grusunderlag med trästockar runt och varje plats har en liten gräsyta vid sidan där man kan sätta upp sitt förtält. Om vi tyckte att Narvik hade en fantastisk vy från ”sovrumsfönstret” så är det ingenting mot Moskenes camping! Här flyger måsarna precis utanför fönstret. Serviceanläggningen är ren och fräsch, men så får du betala 10 norska kronor för 3 minuters dusch. Och behöver du låna tvättmaskinen så får du betala ytterligare 40 norska kronor. Köket är helkaklat, rent och fräscht och här kan tält-turisterna laga och äta sin mat vid de utplacerade caféborden. Vid dåligt väder så invaderar de dock köket! En liten stig leder ut till en udde där man kan rasta hundarna bland kullar och klippor, en annan grusväg leder ner till fiskehamnen. Campingvärden var trevlig och service-minded. Förstår bara inte varför man sätter upp en lapp om att man kan beställa färskt bröd men du får det inte förrän två dagar senare, när de också hade eget kafé i byn?

Moskenes camping

Campingen från ovan - det är ganska brant ner mot vattnet

Jo, längst upp till vänster på kanten, där står vår bil!

  Vy mot söder från campingen

    Moskenes

Himmel möter hav

Från Narvik fortsatte vi vidare mot Lofoten. Här börjar de riktigt slingriga och backiga vägarna med många tunnlar. Ibland är det en stigning på 7-8 %, vilket kanske inte låter så mycket men när man kör upp- eller nerför så hisnar man nästan. Framför oss hade vi det mest fantastiska landskap, så otroligt vacker natur med höga fjäll, djupa fjordar och ett fantastiskt ljus. Vattnet i fjordarna var kristallklart och på vissa ställen hade det en otrolig blå färg. Vi såg sandstränder med fin vit sand och man trodde knappt att man var kvar i Norge. Men vattnet inbjuder inte till bad, det är iskallt. Vädret skiftar ganska snabbt här och ibland kör man uppe bland molnen.  Man måste ha gott om tid när man kör på Vestvågöya och Lofoten, att köra två mil här tar dubbelt så lång tid som hemma. Det går inte fort på ibland mycket dåliga vägar och det händer att man måste stanna för två stora bilar kan inte mötas på den smala vägen. Norrmännen gör gärna vansinnesomkörningar och kör ganska fort, men här är också mycket tyskar med liknande körsätt. Här och var varnade man för älgar men jag undrar fortfarande om det verkligen finns bergsklättrande älgar? Vi såg inga såna och inga vanliga heller. Däremot måste man se upp med fåren, de kunde ligga helt oberörda vid vägkanten och de vandrade också mellan öarna över broarna. Lofoten är fantastiskt vackert och vi rekommenderar verkligen att åka hit!

Mot Lofoten

   Se upp för fåren!

    Många broar är det

Ännu ett bidrag till kategorin "Udda fordon" (och jo, detta är en husbil)

  Vacker vy i vackert väder

En av  många tunnlar men denna var nog längst

   Snö fanns det gott om på topparna som låg runt 1000 m.ö.h

Ibland körde man bland molnen

Efter många timmar, men inte så många mil, var vi äntligen framme på Narviks camping. En högt belägen camping i olika etager för husbilar, husvagnar och tält, däremellan finns ett antal stugor att hyra. E6 går alldeles intill och det blir därför lite trafikstört. På andra sidan vägen går malmbanan och här går tågen relativt tätt. Men vad gör det när utsikten från ”sovrumsfönstret” är alldeles alldeles underbar … ?

Äntligen Narvik!

Malmbanan - i det här tåget räknade vi till 48 vagnar

Solnedgång över Narviks camping - här är det ljust till ca 23.00

Vacker ställplats?

Färden fortsatte vidare längs E6 norrut mot Narvik. Ibland undrar man verkligen om man kör på en Europaväg, den är bitvis under all kritik. Längs Dunderlandsdalen var det vägarbeten långa sträckor och den halva man fick köra på var så dålig att det oftast inte gick fortare än ca 30 km/h. Vissa sträckor är E6 jämn och fin medan andra är urdålig med stora hål i vägbanan och obefintlig vägren. Mittlinje saknas ofta och det är tveksamt om det går att möta de långtradare som kommer i 180 knyck i motsatt färdriktning. Här är också många tunnlar, när vi kom till 11 st slutade vi räkna. Det är ibland hisnande långa backar med brant stigning eller nerför, mellan Bognes och Skardberget fick vi dessutom åka färja. Det är fortfarande europaväg men betala dyrt för färjan måste man. Med 3 personer och husbil på över 7 meter så kostade vår biljett 320 norska kronor. I Sverige är färjorna gratis.

Så otroligt vackert ....

... så det gör ont i ögonen

En av många tunnlar, och den här var kort, den längsta var 5 km

Fjällen på Lofoten i bakgrunden

På färjan

Vi gjorde en avstickare mot Bodö och svängde av på väg 17 mot Saltstraumbrua för att titta på världens starkaste malström. Vi missade tyvärr den tid på dagen när den är som starkast och det med bara en timme, men den var ganska intensiv ändå och bjöd på ett spektakulärt skådespel. Virvlarna kan vara upp till 10 meter i diameter och 5 meter djupa! Det gäller att inte trilla i plurret här för då är det nog kört.

Vid bron Saltstraumbrua

Här var det lite sämre väder

Håll dig på din kant!

Många turistbåtar for över malströmmen som en klick smör i en het stekpanna