Strax norr om Mo I Rana ligger polarcirkeln på ca 690 meters höjd. Vid polarcirkel-centret stod det många bilar parkerade, från alla möjliga länder. Och som alltid vid sevärdheter så har man byggt upp ett kommersiellt köpcentrum där man kan köpa allt i pryttelväg som det står Norge på. Vi kom därifrån med en liten älg i sten och ett klistermärke med the Arctic Circle på. Naturen runtomkring var sagolik och vi gick en bit bort från centret där valpen fick springa av sig lite, hon var väldigt fascinerad av allt rinnande vatten i bäckarna. Lite magiskt var det allt att stå vid polcirkeln, undrar hur den ser ut på den svenska sidan?

Ganska välbesökt

Markeringen för själva polcirkeln

Minnesmärke i kolorit

Nästan överallt fanns små pelare i sten upplagda till minne av någon

Vatten porlade lite här och där

Nafasi vid polcirkeln

Vid Storvoll i Norge slog mätaren på bilen över på 1000 mil, så många mil har vi nu delat med vår älskade bil sedan i höstas. Det här är den längsta turen vi har gjort hitintills men vi hoppas ju på många fler.

Överallt varnas det för både älg och ren men den enda älg vi sett

hitintills stod på ett museum och var död sen länge

Många mil blir det

Vid gränsen mot Norge möttes vi av denna underbara vy och vi var bara tvungna att stanna bilen och fotografera. Framför oss bredde glaciären Okstindbreen ut sig med sina tre toppar Svartfjellet, Okshornet och Oksskolten med sina imponerande 1916 meter över havet. Molnen gick lågt denna dag och täckte topparna. Denna glaciäris är ca 2500 år gammal och mellan 1920 och 1970 har den minskat i omfång, men sedan dess har den ökat i storlek bland annat pga mer än 5000 mm nederbörd per år.

Nu lämnar vi de vackra Tärna-fjällen och styr kosan mot Norge. Stannade i Hemavan och provianterade, både bilen och vi fick det vi behövde. Vi trodde aldrig att vi skulle komma fram då vägen mellan Tärnaby och Hemavan var i uruselt skick, vägarbeten så långt ögat nådde, det var max 30 km i timmen som gällde. Vi hoppas att de kommer att bli färdiga med vägen så småningom och att vi då får se asfalt på den och inte sten.

Nu åker vi snart in i Norge och då blir det sparsamt med bloggandet pga den höga surfkostnaden. Med lite tur hittar vi en camping som erbjuder internetuppkoppling till hyfsat pris och då kommer vi tillbaka fortare än ni anar. Vi är fortfarande förvånade att det mobila bredbandet fungerar här uppe bland dalar och fjäll.

Hej då vackra Tärnaby, som sista dagen bjöd på fullt solsken!