I husbilslandet

Anledningen till vår resa var ju bland annat att rymma från min födelsedag den 20 april ...... Så istället för kalas på hemmaplan (sorry, alla som ville uppvakta mig!) firar vi min födelsedag hela två veckor i Tyskland, för vad kan vara bättre än att vara ute på rull i sol och värme med husbilen?

Som sig bör när man fyller 25+ så firade vi med champagne och choklad!

Bubbel på MIN dag!

Man blir sååååå trött av att vara på födelsedagskalas!

Vi for vidare till Celle för att handla lite mat och andra förnödenheter. I Tyskland finns ju en del livsmedelskedjor vi känner igen från Sverige och Danmark som Lidl, Aldi och Netto, men här finns ju också en massa andra märken vi aldrig sett förut. Vid en stormarknad fann vi E-Center som verkar finnas lite överallt i Tyskland. Det var stort som Ica Maxi eller liknande och här kunde man handla det mesta. Jag skulle bland annat köpa soppåsar och det blev ett stort företag. Jag hade inte en aning om att det fanns så många storlekar, färger och varianter att välja på. Vad sägs om soppåsar med vanilj- eller lavendeldoft? Jag blev ståendes vid denna hylla väldigt länge .... Nästa gång vi skulle handla så gick Tommy in, undrar varför .....?

Celle var en ganska trevlig stad och större än vad vi hade trott med sina 70 000 innevånare. Den är mest känd för alla sina korsvirkeshus och många av dem var fantastiskt vackra! Från Celle for vi vidare söderut mot Magdeburg, mest på småvägar men även en del på Autobahn. Utanför denna stad ligger Schönebeck och nordost om denna ligger en liten ort som heter Plötzky. Där fanns campingen vi valt ut att övernatta på. Man ska dock inte alltid lita på GPS:n har vi märkt. Den stod på snabbaste vägen och valde att köra igenom Schönebeck istället för runt, och det tog sin rundliga tid ...... Vi körde runt runt och fram och tillbaka i denna lilla stad och trodde aldrig vi skulle komma ut ur den igen.

Efter virrvarret i Schönebeck kom vi fram till campingen i Plötzky som var en trevlig bekantskap. Trevlig personal och snyggt och prydligt. Man hade en särskild rad för oss husbilsägare som bara skulle stanna en till tre nätter. Ytorna bestod av fina gräsmattor som var stenhårda under, inga problem vid regn. Man hade till och med ett eget litet zoo med några lamadjur, fåglar och kaniner. Utanför campingen fanns en stor äng där man kunde rasta hundarna. Tjejerna fick till och med springa lite lösa och jaga sork! Här tillbringade vi en härlig tid i fullt solsken och mycket värme och hemifrån rapporterade sonen att det regnade och var kallt!

E-center en av många livsmedelskedjor

Några bilder från Celle

Den trevliga campingen i Plötzky med egen liten badsjö

Här fick vi mycket sol och värme (och hemma var det regn och kallt)!

Tyskland har en brokig historia och en utav de mörka sidorna är de koncentrationsläger som fanns här under andra världskriget. Då vi under vår resa råkade befinna oss i närheten av Bergen Belsen som ligger strax norr om Hannover, tyckte vi det skulle vara intressant att göra ett besök. Bergen Belsen, som byggdes 1940, var inte ett koncentrationsläger i egentlig mening utan mer ett fångläger. Här hamnade många krigsfångar från bland annat Ryssland men även judar, romer och homosexuella som nazisterna menade skulle utrotas. Människorna här dog av sjukdom, svält och undernäring och hur många de var är svårt att uppskatta men man tror att det var åtminstone 52 000 människor. De flesta begravdes i massgravar, endast 10 000 fångar är kända vid namn. Idag finns här endast 15 individuella gravar och 13 massgravar. Det finns dock mer än 100 minnesstenar som satts upp av släkt och vänner till fångar som dog här. Vi fann också Anne Franks minnessten men hon ligger inte begravd just här, man tror att hon och hennes syster Margot finns i en av massgravarna. Boken "Anne Franks dagbok" är översatt till över 50 språk och tillhör en av världens mest lästa böcker. Denna minnesplats som är öppen för allmänheten, invigdes 1952.

Man blir berörd av historiens mer dramatiska vingslag genom att gå genom detta stora område. Man riktigt känner den sorgliga atmosfären och den desperation och uppgivenhet som människorna som fördes hit måste ha känt. Även om man aldrig någonsin kan uppleva och känna exakt samma sak som de gjorde. Men såna här platser är viktiga och det är oerhört viktigt att den bevaras för våra efterlevande, för vi får aldrig någonsin glömma det som hänt här! Det här besöket kommer att finnas kvar i mitt minne under en lång tid och jag är glad att jag fick komma hit en gång.

Vi styrde bilen vidare söderut längs Autobahn mot Hamburg och senare Celle. Slutligen svängde vi av från motorvägen och körde längs små och vindlande skogsvägar, kantad av stridsvagnsvägar (här är ett stort militärt område). Så småningom kom vi fram till Hüttensee Park i Westenholz, en camping vi valt att stanna på första natten. Då det är lågsäsong var receptionen stängd men det fanns hänvisning till ett telefonnummer. På knagglig tyska förklarade jag att vi ville checka in, rösten i andra änden förstod vad jag sa och det skulle komma nån och släppa in oss.

Här fanns mest långliggare men några husvagnar och en husbil stod här också. Förutom ljudet av ett och annat militärt flygplan och gevärssalvor från militärfältet i närheten, så var det alldeles tyst. Campingen ligger vid tre-fyra små sjöar och här fanns också en massa fåglar som startade sin ceremoni tidigt på morgonen. Natten var kall, endast +2 grader men morgonen bjöd på full sol och värme. Himlen var alldeles sommarblå, vilket vi ju inte är vana vid än. Runt campingen fanns jättefina promenadstigar vilket uppskattades av mig och hundarna. Träden hade precis börjat slå ut och skogen bjöd på en skir grönska. Härligt!

Det här var vårt första möte med en tysk camping och vi är mycket nöjda med iallafall den här. Servicebyggnaderna var fina och fräscha, tömningplatsen för husbilar var också i bra skick och bra placerad. Personalen var trevlig och serviceminded. En stor skillnad mot svenska campingar är dock att man får betala per hund vilket blir ganska dyrt med vårt gäng på fyra .....

Hüttensee Park, stängt ......

Stora gräsytor, många höga granar och många tält......

.... och många fåglar att spana på, samt en och annan katt som smög runt på området

Stora gröna gräsmattor på hårt underlag

Sommarblå himmel genom takluckan, det är vi inte vana vid än

Jo det var faktiskt +30,2 grader - i solen!!!!!

En av många militärfordon i området

Efter tankning av både bil, människor och hundar i danska Åbenråå så körde vi över gränsen till Tyskland. Nästan direkt kommer man ut på Autobahn, och det innebar en ny erfarenhet för oss. Det står ofta 130 på vägskyltarna men många kör i egen fri fart, dvs närmare 200 km/h. Vägen består ofta av tre filer så det finns gott om plats för alla fartvarianter, längst ut till höger för långtradare och oss som håller en stadig hastighet på ca 90 km/h, mittfilen för de som vill köra något fortare och komma framåt och längst ut till vänster för dem som har mest bråttom av alla. Vi har nog aldrig sett så många snabbgående Audi, Mercedes och BMW av den mer tjusiga varianten, på en gång. Trots den snabba farten kör de flesta ganska bra och tålamodet med långtradare och andra långsamgående fordon är stort. I Sverige hade många liknande trafiksituationer lett till både blinkningar och tutanden, och ett och annat finger.

Vägarna i sig är ibland ganska dåliga för att vara motorvägar, med svenska mått mätt. Många vägar består av betongplattor vilket ger ett evigt dunkande, ungefär som när man åker tåg. Liknande vägar finns ju också i USA. Desto gladare blir man därför så fort man kommer ut på en hederligt asfalterad väg!

Naturligtvis hamnade vi mitt i rusningstrafiken genom Hamburg och det är nog tur att vi är så vana vid trängseln i Stockholmstrafiken - fastän detta var något värre ........ Och det var något fler långtradare genom stan än vad vi brukar se i Stockholm. Det kändes inte så kul att sitta i kö genom tunneln under Elbe men det släppte ganska snart och rullade på igen. Ganska ofta hördes polissirener och jag tror man har både bättre och snabbare trafikövervakning i Tyskland. Iallafall syntes det fler polisbilar här än hemma.

En sista rastning i Åbenråå innan vi lämnar Danmark och Skandinavien

Autobahn - här kör alla fort, väldigt fort! Och än så länge bara tvåfiligt ....

Och många lustiga fordon finns det där ute, här en mycket nerlastad tysk husbil som varit lite överallt

Kö, kö, kö!

Nu är vi på väg ner under floden Elbe, annars har vi flera gånger kört ÖVER den

Plötsligt hörde vi sirener i tunneln och det började blinka blått i backspegeln.

I ett huj hade alla flyttat på sig och polisbilarna, en efter en, svischade förbi i hög hastighet.

Det ni, svenska bilister!

En eftersläntrare av märket tyska POLIZEI på väg ut ur tunneln

Ett av många fartyg på floden Elbe, vi fattar inte att den inte välter med alla dessa containers!

Normalt brukar vi semestra i Danmark men denna gång svischade vi igenom fortare än kvickt på vår väg mot Tyskland. Vi brukar också alltid fortast möjligast rusa över Fyn som trots sin ringa storlek alltid tar drygt en timme att köra över. För oss betyder Fyn oftast bara en nästan ändlös motorväg men ön har faktiskt sina kvaliteer. Därför beslöt vi för att övernatta på Fyn första natten utomlands. Vi åkte över till Kerteminde camping som ligger på norra delen av ön. Och det var inte ett beslut vi ångrade. Vi kom fram till en fin camping med mycket trevlig personal. Intill låg en liten sandstrand och hundarna blev som vanligt helt tokiga när de kände den fina sanden under tassarna. Trots blåsten från havet var det varmt i solen. Äntligen kunde vi känna en föraning om våren ....... Här fick vi en lugn natt, första dagen på vår långresa!

Kerteminde camping - hit lär vi nog komma fler gånger!

Den här skylten förstod vi nog inte riktigt .....

En strandskata gjorde oss sällskap på kvällspromenaden

Solen lyste härligt på oss på sista kvällsrundan

Fyn från sin finaste sida

Under flera år har vi pratat om att göra en längre Europa-tur med bilen. I samband med att vi i år hade en kommande födelsedag (som jag mer än gärna ville rymma från) så bestämde vi oss för att de två sista veckorna i april dra iväg söderut. Sagt och gjort. Planer lades upp, kartor införskaffades och lämplig litteratur. Bilen städades, kläder, mat och annat packades in och stuvades undan. Till slut var vi redo och sent på tisdagkvällen den 17 april startade vi vår resa! Men ca 5 km hemifrån vid den första tankningen, så upptäckte vi att vi glömt viktiga saker .... Så det var bara att vända hemåt igen, tur att vi inte hann så långt. Flera timmar efter planerad avresetid kom vi slutligen iväg!

Klockan blev sent och vi beslöt därför att inte köra så långt, ner till Brahehus fick räcka. Där kan man stanna för natten och det är tillräckligt upplyst och mycket folk i rörelse för att vara någorlunda säkert. Sen har vi ju vårt fyrbenta larm Jini..... Det blev inte mycket nattsömn då platsen är ganska trafikstört, det stod också många lastbilar här och de brummar igång ganska tidigt. Det märks att säsongen inte dragit igång än, här var förutom vi, bara två husbilar till.

På vägen ner mot Brahehus var det omväxlande väder. Det ömsom regnade och ömsom haglade. Då kändes det ganska skönt att styra kosan söderut och mot förhoppningsvis bättre och varmare väder. Natten blev ganska kall med temperatur runt nollan, värmaren gick på hela natten.

Dagen efter rullade vi vidare ner mot Örkelljunga där vi stannade för lunch och påfyllning av vatten. Bengt I Örkelljunga erbjuder gratis ställplats men för el och vatten får man betala 40 respektive 15 kronor. Den här platsen kommer vi nog att nyttja fler gånger, läget är ju ganska bra här, och det är ca 5 timmars körning hem härifrån. Körningen från Örkelljunga och ner till bron tar inte lång tid och i ett nafs var vi över i Danmark!

ÄNTLIGEN REDO FÖR ÅRETS ÄVENTYR!!!!!

Efter att ha tillbringat ett dygn i Enköping med bara regn, regn och åter regn, så fick vi en smärre chock när vi började köra hemåt igen på lördag förmiddag. Snö! Jo fast lite förvarnade var vi förstås genom några facebook-inlägg med bilder på nånting vitt på marken ......... Men att det var så mycket på vägarna hade vi inte kunnat föreställa oss. Från Kungsängen och in mot Stockholm körde vi efter plogbilen. Tur att det ändå var plusgrader! Vi kom hela vägen hem utan problem men väl på hemmagatan, ja där körde vi fast men precis utanför huset som tur var! Det var inte plogat på just vår gata ........

Vem hade väl trott att det skulle se ut så här i mitten av april?

Tack och lov bara blött på vägen efter plogbilen!

Hit kom vi men inte längre, dvs NÄSTAN in på vår egen parkering.....